Sovmorgon

Söndag morgon, strax efter halv fem, vaknar jag motvilligt till liv. Något rullar över golvet i vardagsrummet och jag hör inte vad. Jag kliver ur sängen och går till vardagsrummet. Där möts jag av en överlycklig Hugo - äntligen någon som vaknar! Det var benknotor som rullat över golvet. Det borde jag ha förstått.


Egentligen så är det inte alls konstigt att han är vaken. Husse brukar ju gå upp vid den tiden när han ska till jobbet. Just nu ligger han utslagen på köksgolvet - ja Hugo alltså, inte husse. Han ser ut som en mjuk leksakshund som någon bara släppt rakt ner. Benen rakt ut i omöjliga vinklar - ser ut som om han inte har några leder.


Det är i alla fall skönt att han kommit ut ur duschen. I ett par dagar nu så har han gått in i duschen och lagt sig när han ska sova. Det är väl förmodligen svalare där inne på klinkergolvet.


Jag längtar efter torrt väder. Kan till och med tänka mig minusgrader. Jag är så trött på all gegga utifrån som följer med hundarna in. Hugo är värst. Hans lurviga mage är närmast marken. Astons mage är nog lika nära marken, men Aston är nytrimmad och hans mage är nästan släthårig. Jag hade tänkt mig att kunna lägga på lite mattor nu när "olyckorna" inte är så många. Glöm det. De klarar sig inte acceptabelt rena ens en halv dag.


Tja, då har jag gnällt över störd morgonsömn och skitiga hundar. Men jag vill inte vara utan dem för en enda dag. Jodå, en dag, eller kanske två, eller en vecka på varmare ort - men inte mer.


Kram till er alla hundvänner!
Marianne