Sovmorgon

Söndag morgon, strax efter halv fem, vaknar jag motvilligt till liv. Något rullar över golvet i vardagsrummet och jag hör inte vad. Jag kliver ur sängen och går till vardagsrummet. Där möts jag av en överlycklig Hugo - äntligen någon som vaknar! Det var benknotor som rullat över golvet. Det borde jag ha förstått.


Egentligen så är det inte alls konstigt att han är vaken. Husse brukar ju gå upp vid den tiden när han ska till jobbet. Just nu ligger han utslagen på köksgolvet - ja Hugo alltså, inte husse. Han ser ut som en mjuk leksakshund som någon bara släppt rakt ner. Benen rakt ut i omöjliga vinklar - ser ut som om han inte har några leder.


Det är i alla fall skönt att han kommit ut ur duschen. I ett par dagar nu så har han gått in i duschen och lagt sig när han ska sova. Det är väl förmodligen svalare där inne på klinkergolvet.


Jag längtar efter torrt väder. Kan till och med tänka mig minusgrader. Jag är så trött på all gegga utifrån som följer med hundarna in. Hugo är värst. Hans lurviga mage är närmast marken. Astons mage är nog lika nära marken, men Aston är nytrimmad och hans mage är nästan släthårig. Jag hade tänkt mig att kunna lägga på lite mattor nu när "olyckorna" inte är så många. Glöm det. De klarar sig inte acceptabelt rena ens en halv dag.


Tja, då har jag gnällt över störd morgonsömn och skitiga hundar. Men jag vill inte vara utan dem för en enda dag. Jodå, en dag, eller kanske två, eller en vecka på varmare ort - men inte mer.


Kram till er alla hundvänner!
Marianne

Lördag em

Det är lördag eftermiddag. Alla valpar har flyttat utom Hugo. Hans nya matte kommer och hämtar honom en annan dag. Här är mycket, mycket stilla. 


Vår cairnterrier, Aston, har kommit in och verkar trivas nu när valparna är borta. Han har inte gillat dem. På onsdag ska vi trimma honom.


På söndag om 14 dagar träffas vi igen.


Vi önskar att alla våra valpägare ska bli nöjda.


Marianne

Datorn

När jag går tillbaka och tittar på vad jag skrivit så ser jag att jag skrev om "den första" sladden den 17 februari.
Efter det har det varit en "sladdhistoria" till som jag nog inte skrivit om.


Det var en dag för någon vecka sedan som jag satt och jobbade med ScenVaras hemsida. Plötslig blev skärmen helt svart och datorn gick inte att starta om. Lätt panik - hade jag kört på bara batteri? eller vad hände?
Kollar sladden (sladd nummer två). Jodå den var avbiten av Donja som låg kvar och skulle precis bita en gång till i sladden. Förmodligen blev det väl kortslutning.


Marianne

Hos veterinären

Besöket hos veterinären i går gick mycket bra. Tack Karin för att du ställde upp och hjälpte mig. De uppförde sig exemplariskt = kollade runt på golvet i undersökningsrummet och lade sig sedan, utspridda i olika hörn, och sov. Undersökning och sprutor gick utan problem.


När vi var där passade vi på att väga dem på en "riktig" våg.
Kasper               11,7 kg
Hugo                   10,5 kg
Stina                   10,4 kg
Selma                 10,3 kg
Donja                    7,8 kg


På vägen dit fick vi oss ett riktigt gott skratt. Minns ni datorn som jag skrev om för ett par dagar sedan? Samma dator låg nu i baksätet på bilen för att den ska lämnas in - och om det går återuppstå från de döda. 
Alla valparna och Dixi var längst bak i vår kombi. Nackstöden till baksätet var uppdragna till max. 
Vi hör något bakifrån bilen. Det är Donja som kommer ålande mellan nackstöden. Vi sa "ja, ja, hon får väl vara där då". Väl över i baksätet sätter sig Donja och bajsar på datorn! Sedan ålar hon sig tillbaka mellan nackstöden.
På hemvägen var det samma sak. Fast då spydde hon på datorn och låg sedan kvar på den andra delen av baksätet. Suck och en lång stunds skratt. Undrar vad hon har emot den datorn.


I går flyttade Selma till Carina i Hyssna och Stina följde med Karin hem till Tråvad. Tänk att två valpar mindre kan göra så stor skillnad. I dag är här nästan lugnt. Fast det kan ju hända att de är lite slöa av gårdagens vaccination.


Vi hörs!
Marianne

Snart bär det av

Om två timmar ska vi vara hos veterinären med valparna. 
I går var vi ute på promenad med alla våra hundar. 
I dag flyttar första valpen till nytt hem.


Jag tänkte i går att jag nu förstår precis varför valpar levereras vid 8 veckors ålder. 
De var fullständigt vilda och en stund på eftermiddagen hade jag nog kunnat tänka mig att betala, bara jag blev av med dem.
Nu när jag skriver det här gör jag det med tårar i ögonen.


Speciellt känslosamt är att vi tagit beslutet att även låta Kasper flytta vidare till nytt hem. 
Han var ju bara två veckor när vi bestämde oss för att behålla honom. 
Han är en så förtjusande valp. Usch nu lipar jag. Skriver om något annat.


Vi är mycket glada för att vi hittat bra hem åt alla valparna.
Jag sa innan de var födda att jag hellre avlivade dem än sålde dem till ett hem som jag inte trodde på. Visst - tuffa tag som jag aldrig hade förmått att leva upp till. De hade fått stanna här. Det är bara några få  intresserade som vi avvisat.


De flesta av valparna kommer vi ju att träffa regelbundet under valpkursen. Ett par har inte möjlighet att delta varje gång, men kommer att vara med vid ett par tillfällen.


Här på bloggen kommer jag att skriva om träffarna i kursen och jag hoppas att valparnas nya ägare kommer att skriva lite om hur det går för dem.


Marianne